Holgers Dagbok

Ibland är föräldrarna lite tröga. Som idag till exempel, då tog de med mig när de handlade mina födelsedagspresenter. Nu vet jag vad jag ska få, men jag tänker låtsas att jag blir överraskad när jag öppnar så de inte blir ledsna.

Jag längtar så mycket till min födelsedag, och Lena; jag har funderat med det där kring ljuset och om jag ska kunna blåsa ut det men det verkar som morsan räknar kallt med att jag är en naturbegåvning när det gäller ljusutblåsning för jag har inte fått träna en enda gång:)

I morse när vi kom ut så var det väldigt konstigt. Det kom som vita mystiska saker från himlen, och när de landade i mitt ansikte, då blev de vatten. Jag var tvungen att hänga ut huvudet genom regnskyddet för att känna på det ordentligt för jag kunde inte få ihop det riktigt.

Vi gick upp till Vrinneviskogen så att Atlas och Axel skulle få leka i snön (det heter så det där vita). Där träffade vi en husky som heter Tristan som mamma känner och han lekte med mina vovvar. Han var jättefin och jag fick en puss av honom men bara en för sedan förklarade mina vovvar för honom att jag är deras brorsa och att det är lika bra att han håller sig på avstånd från mig!
Det var i alla fall roligt att vingla omkring i snön, men lite svårt att gå är det allt när det är lite terräng.

Jag åt en hel burk spagetti och köttfärsås till lunch men den där burkmaten är jag inte mycket för egenligen, jag vill ha samma som föräldrarna och det kommer jag få mera av nu när jag blir ett år för då ska min mage tydligen vara redo för i stort sett vad som helst, fast jag väntar nog lite till med de riktigt starka grejerna som föräldrarna gillar.

Nu ska jag sova lite för i morgon ska vi fixa lite här hemma säger mamma och då måste jag vara pigg så att jag kan vara världens bästa medhjälpare.

KRAMAR från
Holger, som snart är en grabb, ingen bebis.